Till dig som tycker jag är svag

Han säger det sådär som om det vore det mest självklara i hela världen: ”Jag tycker det är svagt att gå på antidepressiva, man måste vara stark för att klara en depression och det ska man göra utan tabletter.”

Orden känns som tusen tändstickor mot min hud. Men jag blir inte ens arg först, mest bara ledsen och lite likgiltig. Men när hans ord lagt sig blir jag förvirrad och irriterad och frågar honom vad fan han menar egentligen, vill han provocera mig? Han rycker på axlarna och säger att han bara tycker det helt enkelt och jag inser att det inte är lönt att gå in i en diskussion med en sån person. Det är slöseri med min tid.

Men nu sitter jag ändå här och vill berätta för dig. Även om du inte kommer läsa det här, och även om du kanske inte är värd att lägga ner tid på egentligen, så vill jag berätta för dig. 

Jag vill berätta för dig om första gången jag fick en panikångestattack och inte kunde andas och var så in i helvetes rädd, jag vill berätta för dig om alla gånger jag vaknat mitt i natten i skrik för jag varit så skakad och övertygad om att jag ska dö, jag vill berätta för dig att jag varit på den djupaste botten där svart inte är ens kan beskriva hur svart det är, jag vill berätta för dig hur det är att sitta i ett fullsatt rum där man ler och är glad men ändå känner sig ensammast i världen, jag vill berätta för dig om alla de gånger det varit en kamp att ens kunna berätta hur jag mått för jag inte sett någon mening med att säga något, jag vill berätta för dig om hur jag känt mig så fruktansvärt värdelös att jag skadat mig själv på olika sätt, jag vill berätta för dig hur jag inte kunnat gå ur sängen på flera dagar för att jag inte kunnat se en mening med att leva, jag vill berätta för dig om alla gånger människor sagt ”ryck upp dig” när jag inte kunnat lämna lägenheten även om jag försökt, jag vill berätta för dig hur det är att ha en familj och massor av vänner som älskar en men som man bara känner att man gör besviken gång på gång, jag vill berätta för dig hur det känns att varje morgon vakna och inte veta om det är en mardröm eller om det är livet, jag vill berätta för dig om hur frustrerande det är att må dåligt men inte veta varför, jag vill berätta för dig hur jag tänkt att jag inte behövt ta tag i mina problem för det finns ju andra som har det värre, jag vill berätta för dig om hur det känns att inte känna sig värd något eller någon, jag vill berätta för dig hur det känns att känna sig helt jävla tom…

Jag vill berätta för dig att jag väntade flera år innan jag sa ja till min psykoterapeut om att börja på antidepresiva för jag ville klara min kamp själv. För jag tänkte kanske lite som du, att det var svagt och dåligt. Men till slut gav jag upp och sa ja, för det fanns inte längre några alternativ.

Så, kära kille som tycker att man är svag som går på antidepressiva: Antidepressiva tabletter gör inte att allt det svarta försvinner. Det är ingen lätt genväg eller utväg. Att gå på antidepressiva gör dock oftast att man orkar gå till en psykoterapeut och prata, det gör att ens serotoninnivå i skallen höjs så att man kan försöka klara av sitt liv de dagar då det känns helt omöjligt. Och ja vissa personer kan klara av en depression utan dem, vissa behöver bara gå på dem några månader, men en del för alltid…

Jag började på antidepressiva när jag var 21 år. Idag är jag 36 år och går fortfarande på dem, dels på grund av att jag har en bipolär diagnos. Dock är min dos mycket lägre idag än när jag började. För idag är jag för det mesta lycklig, glad och älskar att leva. Jag kommer aldrig bli av med mina mörka dagar helt och hållet men det är helt okej, för jag kan hantera dem bättre nu tack vare antidepressiva, terapi, mina vänner och min familj. Men mest tack vare mig själv.

En dag kanske jag inte kommer behöva tabletterna mer, eller kommer jag aldrig vara helt utan dem. Jag vet inte och jag ser det inte som en big deal faktisk, mer bara som att jag alltid går runt med ett plåster på mitt finger för jag har ett sår där under som läker men som jag gärna inte vill ska börja blöda igen, sådär mycket som det en gång gjorde.

Så kära du kille som tycker att jag är svag: Vi som vågar berätta att vi mår dåligt, vi som vågar be om hjälp och vi som går på tabletter eller inte – vi är allt annat än svaga.

För många människor kan antidepressiva tabletter betyda liv eller död, och att välja livet då, det tycker jag är rätt jävla starkt.

IMG_1901

Massa fina presenter!

Förra söndagen fyllde jag 36 år! Helt galet vad tiden går. Jag blev så himla firad och fick en hel del fina presenter. Kolla här så mycket bra grejer…visar här här nedan som en fjortonårig bloggare hehe 😉

IMG_4201Av min man fick jag den här fina gosiga halsduken från Acne.

IMG_4202Av några vänner fick jag sånt här ytligt och bra. Bästa conditionern från Eleven, mitt favoritshimmer från The Balm och ett Chanel-lack i bästa färgen.

IMG_4211Nya badhanddukar och doftljus från Voluspa.

IMG_4206Fina träningsbyxor!

IMG_4208Presentkort på & other stories och en mini-neccessär med Star Warstryck hehe.

Utöver allt detta fick jag en konsertbiljett som jag blev såå glad över, två spabesök, två skaldjursmiddagar och ett par RM Williams-boots (som kommer på posten om några dagar). Tack tack snälla ni <3

Övar på att köra cross!

När vi var på Oscars landställe för några veckor sedan åkte vi ut med killarnas crossbuss för att ta med min lilla ”cross” (kallar henne Betty) så att jag kunde öva lite. Det gick förvånansvärt bra trots att jag tycker det är skitsvårt. Men jag har en bra coach som tur är 😉 

Jag körde bara med stövlar, handskar och hjälm för det var så jävla varmt plus att jag i princip bara körde runt runt på en äng. Men om jag skulle våga mig ut på en riktig bana framöver kommer jag givetvis ha fler skydd (fick en kommentar om detta på min instagram så tänkte att det är lika bra att förklara…).

För övrigt var det ju en hel del att hålla reda på och det kommer ju ta lite tid innan jag ens känner mig lite säker, men nu är jag i alla fall igång vilket är svinkul.

Här kommer lite pics!

IMG_1363

Försöker fokusera…

IMG_1305

Crossbootsen på!

IMG_1352

Rak i ryggen (& puta med röven?)

IMG_1360

Min Betty! Ingen ”äkta” cross men man måste ju börja nånstans!

IMG_1327

Så glad!!! Längtar tills jag ska köra & öva nästa gång.

HELT JÄVLA INFLAMMERAD

image

Jag är lite off här på bloggen för jag har en inflammerad jävla armbåge som bråkar med mig & det är lite meck att skriva med endast en hand…

Det är något med mig & Malmö som inte riktigt har synkat de senaste gångerna jag varit här & hälsat på. Varje gång har jag kommit hit & fått någon åkomma. Det har varit allt från urinvägsinfektion till magproblem & nu denna gången har jag dragit på mig en inflammation i armbågen. Det gör pissont & jag är helt svullen. Antagligen är det för jag belastar mina armbågar då jag jobbar hela tiden framför datorn, men inte fan trodde man att man kunde få en åkomma av att sitta med sin mac liksom? Hur som, skriver detta med en hand vilket inte är helt lätt så det blir nog inga blogginlägg förrens armen e på banan igen. Annars är allt tipp topp i Malmö förutom vädret som e aningen svajigt…Men vädret e slitsamma egentligen. Gött med sol & bad givetvis men jag åkte ner för att hänga med vänner o familj. Hoppas den här jävla inflammationen går över snart, avskyr att inte känna mig 100 %. Aja, slut på klageriet nu. Hörs snart.

Testar IPL!

Just ja, måste ju berätta, jag har gjort IPL! Eller jag håller på ska jag väl säga, har gjort 2 behandlingar nu och ska göra min sista nästa vecka. Jag har bara hört bra om IPL och tänkte att det kunde vara kul att testa. Jag har ju en del pigmentfläckar som jag gärna blir av med och sen får man dessutom mer lyster i hyn, ärr och linjer jämnas ut och man får en slätare hy.

Efter första behandlingen märkte jag inte nån direkt skillnad vilket tydligen är vanligt, IPL är ingen ”quickfix”. Däremot märkte jag skillnad i förra veckan efter min andra behandling. Jag fick bla fett med glow! Och nu en vecka efter märker jag även att mina pigmentfläckar blivit ljusare och att huden känns mer ”fast”. Sjukt skumt att det funkar. Jag tror ju aldrig på mirakelkurer och jag skulle aldrig skriva detta om jag inte såg resultat…

Hur känns det då? Ja alltså jag trodde ju typ att det skulle vara som en avslappnande ansiktsbehandling men det är det INTE. Första gången beskrev jag känslan som att nån fimpade mig i ansiktet men riktigt så illa är det inte. Det känns mer som små snärtar kan man säga och det är över på bara 15 minuter. Och som sagt, det är verkligen värt det.

Jag går till Anna Welander på Perfect Clinic i Sturegallerian och hon är så grym på det hon gör. Eftersom hon är så snäll så får man just nu 20% om man bokar tre IPL-behandlingar och uppger mitt namn. Det blir alltså 4800 kr istället för 6000 kr! Så bra ju. Erbjudandet varar januari ut och hela februari. Passa på att fixa glow i vintermörkret.

IMG_5942

Här ligger jag efter min första behandling. Ska visa före- och efterbilder när jag varit där på min sista behandling.

Skärmavbild 2016-01-19 kl. 14.52.27

Perfect Clinic!

Skippar gärna känslan av att julgris i år

image

I år blir det fan inte denna looken efter man proppat i sig julmat. Nä förr-förra året var sista gången jag mådde riktigt dåligt. Aldrig mer. Trots att jag inte äter gluten så mår jag sjukt kass efter julbord. Och det e fan inte såå konstigt egentligen. Tänk på vad som samlas där i magen efter ett julbord! Det e köttbullar, lax, sill, julgodis och snaps som skvalpar omkring där inne i magen,  det är ju inte konstigt att man kan må skit.

De senaste åren har jag ”bara” ätit sill, ägg, lax o sylta och det känns såå mycket bättre. Men det är fortf mycket mat o konstiga kombinationer som samlas i magen o jag tål inte det helt enkelt. Jag känner mig skitdum mot de som stått o fixat med mat men min hälsa måste gå före. Och jag mår helt enkelt inte bra av all fet mat, så är det bara.

Grattis till er som kan äta julmat utan problem, men ett tips till alla Er som ska käka julbord men som mår dåligt av det – ät inte för att vara snäll, var snäll mot din mage i första hand.

Bipolärt tips!

Måste tipsa er om ”Mina två liv” som går på Svt nu. Det är en serie där Ann Heberlein möter folk som har bipolär diagnos.

Det är en av de första meningarna hon säger och jag tycker det är så klockrent ”Jag ÄR inte bipolär, jag har bipolär diagnos. Man säger ju tex inte att man ÄR cancer, man HAR cancer”.

Jag som själv har bipolär diagnos kan inte känna igen mig i allt, dels finns det så många olika typer så det är så himla olika för alla. Men i mycket känner jag såklart igen mig i. Vissa meningar som de säger känns som jag själv skulle kunna säga. Men hur som, jag tycker det är så bra och viktigt att den här dokumentärserien görs. Och speciellt för människor som lever med någon bipolär nära sig och inte förstår, det kan vara bra att kolla på den här då.

Avsnitt 2 går just NU och en av de Ann möter är Filip Hammar vilket ska bli kul att se då jag alltid känt igen mig lite i honom av nån skum anledning (innan han gick ut med att han antagligen fått diagnosen bipolär.) Avsnitten ligger på Svt Play.

IMG_0460

En missbildad hjärna jahapp!

Ja men såklart. Efter mitt inlägg i tisdags där jag klagade på så triviala saker som att träna och städa har jag de senaste dagarna fått mig en rejäl tankeställare. Eller, jag är alltid tacksam för att jag är frisk men jag skrev ju (givetvis med glimten i ögat) att jag avskydde tisdagar och bredde på med tråkiga saker. Det får man ju såklart göra men nu känns det hela så tramsigt.

I tisdags natt vid 3-tiden fick jag panik. Min arm och hand domnade typ av. Jag kunde inte greppa med min hand och tappade ett glas och mobilen gled ur min hand. Jag ringde sjukvårdsupplysningen som sa att jag borde åka akut in. Sagt och gjort, vi körde in till Huddinge. Efter flera undersökningar la de in mig på Stroke-avdelningen vilket kändes som en smäll på käften. Skiktröntgen, blodprov, EKG, urintester, taltester, kroppstester, möte med läkare och fysioterapeuter och slutligen MR-röntgen vilket var hemskt. Fick panik när de skulle sätta på mig en stor hjälm och köra in mig i röret i 40 minuter så jag fick lugnande för att klara det.

Jag fick som tur var permis över natten så jag kunde sova hemma dag 2 och dagen efter åkte jag tillbaka för att få svar på MR-röntgen. Läkare är ju som läkare oftast är, sakliga och inte direkt jättekänsliga. Så när min läkare berättade för mig att jag hade inte en utan två MISSBILDNINGAR i hjärnan var min första tanke att ”jahapp det var det, ja men jag har ju ändå haft ett bra liv, men någongång ska det roliga ta slut…”

Men nej, tydligen är dessa missbildningar helt ofarliga, vanliga (var o varannan person har det) och inget som påverkat min arm och hand (dock tycker jag fortfarande det är heeeeeeelt sjukt att jag numera vet att jag har missbildningar i hjärnan!). Läkaren och övriga i teamet konstaterade istället att jag antagligen fått en inflammation i armen som påverkat min nedsatthet i handen. Detta går att träna bort. Jag har svårt att beskriva lättnaden och jag tänker att jag nog borde bli religiös nu…Nä men allvar…jag blev så glad och tacksam att det inte går att beskriva.

Det kändes lite töntigt när jag åkte där ifrån, som om jag slösat med deras tid. Men som läkarna och skötorskorna sa, man ska alltid åka in om sånt händer då det KAN vara väldigt allvarligt om kroppsdelar domnar av sådär.

Dessutom måste jag skriva…vilken proffsbehandling jag fick. Min nyfunna respekt för sjuksköterskor är enorm. Att de var glada, vänliga, proffsiga och lugna gjorde att jag kände mig i extremt trygga händer vilket verkligen behövdes när jag kände mig som en liten skadad fågelunge. Så tack Neurologen i Huddinge.

PS. Verkligen sexig inredning…foto från nån grekisk ö som ska hjälpa en på traven att bli frisk 🙁

IMG_0351

Recept: Megalätt Fröknäcke

Recept på världens enklaste och nyttigaste fröknäcke kommer lastat! Det här går att variera i oändlighet när det kommer till olika smaker men basreceptet är superlätt. Och som vanligt när det kommer till recept jag lägger upp är det glutenfritt som gäller.

IMG_9550

Detta behöver du till två plåtar (lika bra att göra när man ändå håller på!):

– 1 dl pumpakärnor

– 1 dl solroskärnor

– 1 dl hela linfrön

– 2 dl sesamfrön

– 1 dl olivolja

– Flingsalt/chiliflakes (eller andra kryddor)

– 4 dl Majsmjöl

– 4 dl Uppkokat vatten

Skärmavbild 2015-04-22 kl. 00.40.40

Gör såhär:

Blanda alla ingredienser i en bunke och rör ihop till en smet. Sätt ugnen på 150 grader. Bre ut smeten på två plåtar. På den ena plåten strödde jag flingsalt över och på den andra tog jag lite chiliflakes (andra kryddor som är göttiga att använda är tex timjan och basilika). Grädda i mitten av ugnen i cirka 1 timme. Låt svalna på galler och bryt sedan i mindre bitar. Vill du ha perfekta rutor är det bäst att skära dem i bitar innan du stoppar in dem i ugnen.

IMG_9559

Mums mums i munnen! Dessa fröknäcke är lika goda att äta utan pålägg som med.

IMG_9552

Thaisallad med räkor

Här kommer recept på en göttig thaisallad där dressingen A & O. Inspirationen kommer från Paninis Thairäksallad (som jag typ levde på ett tag), men i den har de glasnudlar vilket jag skippat här.

IMG_8414

Du behöver:

– Skalade räkor (snåla ikke!) – Babyspenat – Morötter – Chili – Selleri – Koriander – Lime – Citron – Sweet chili sås – Sesamfrön – Ingefära – Soya – Olivolja – Salt & peppar

IMG_8397

Gör såhär:

Skölj babyspenat, riv morötter grovt, hacka selleri, hacka koriander och skala räkor. Lägg allt i en skål.

IMG_8405

Dressingen är hela grejen…Blanda sweetchilisås, soya, riven ingefära, salt, peppar, hackad röd chili (hade ingen hemma så körde chiliflakes denna gången), hackad koriander, olivolja, limesaft och citronsaft i en skål.

IMG_8409_2

Det är svårt med mått här så det gäller att smaka av hela tiden. Jag tycker inte den ska inte smaka för mycket citron och inte för mycket soya men det där är så olika…så man får hålla på och smaka sig fram. Men bara man kör de där ingredienserna blir det topp!

Såhär brukar min se ut när den är klar:

IMG_8412

Strö sesamfrön över salladen och ringla över rikligt med dressing…Klart!

IMG_8423_2