Onödigt köp eller helt jävla nödigt?

Att jag är dum i huvudet är ju ingen nyhet. Men ibland undrar tom jag själv hur fan det står till där uppe…

Gick en snabbis till Zara på lunchen i förra veckan. Zara är egentligen min hatbutik pga urusel personal och kass service. Alla som någongång handlat/lämnat tillbaka ett plagg/frågat en fråga där vet vad jag pratar om.

MEN, ibland har de ju något snyggt man vill köpa där och då kvittar allt. Precis som många är ute efter ”de perfekta jeansen” är jag alltid på jakt efter den bästa bikerskinnjackan. Och när jag såg den här skönheten var det bara att ställa sig i den aslånga kön och invänta den sämsta servicen i stan.

En bra skinnjacka enligt mig är inte för lång och inte för kort – helt lagom, snibbarna måste vara exakt i den här storleken, den ska inte vara för tjock men absolut inte för tunn, den får inte ha några konstiga detaljer utan ska vara så ”ren” som möjligt och det får heller inte vara för många fickor. Och dessutom ska ju en skinnjacka såklart vara i äkta läder.

SÅ. Eftersom den här skinnjackan klarade testet köpte jag den. Kolla så fin:

image

MEN, här kommer anledningen till varför jag är dum i huvudet. Jag kom hem och tänkte rensa ut lite i garderoben och jag visste ju såklart att jag hade några skinnjackor eftersom det i princip den enda typ av jacka jag använder. Men jag hade inte koll på att jag ägde typ 11 st?? Vissa skitfula, någon i fuskskinn…men ändå. Så sjukt att jag hade noll koll. Aja, nu blir det i alla fall stadsmissionen för ett gäng av dem för jag har inte plats i garderoben. Plus att mitt måtto när jag köper kläder är ”En in – en ut”, något jag i alla fall FÖRSÖKER tänka på.

image